Tapmokberget

Reservatet utgörs av ett cirka 291 hektar stort skogbeklätt bergsområde.

Reservatet utgörs av ett cirka 291 hektar stort skogbeklätt bergsområde. I de bitvis branta sluttningarna av Tapmokberget och Lill-Spikberget växer brandpräglade barrskogar och lövrika barrblandskogar. Reservatet sträcker sig även längst med Tapmokbäcken från Tapmokträsket till dess mynning i Luleälven. Runt bäcken förekommer ravinbildning där det växer frodigt med löv- och barrträd.

Berggrunden i området utgörs främst av granit med stråk av intermediära till basiska bergarter såsom granodiorit-granit, Dacit-ryolit och Syenitoid-granit. Jordarten i området domineras av svallad morän men runt toppen av berget finns ett parti med av osvallad morän. I delar är jordtäcket tunt och berg i dagen förekommer. Närmast Luleälven består marken av postglaciala sand- och grusavlagringar.

Runt Tapmokträsket dominerar torv. Högsta kustlinjen går strax nedanför Tapmokbergets östsluttning. Berget utgjorde en halvö och Tapmokträsket en havsvik. Idag reser sig Tapkomberget ca 300 meter över havet och ligger ca 10 mil från bottenvikskusten.

Skogarna i reservatet har till stor del uppkommit efter bränder som härjade i området på 1800-talet. Bränderna har skapat en stor variation av skogstyper. Skogarna består till stor del av lövrika barrblandskogar med stort inslag av sälg och asp. I skogarna finns lövbrännor och talldominerade bestånd med brandljud i gamla tallöverståndare.

Runt Tapmokbäcken är det dock få spår av brand. Där har skogen överlevt i så kallade brandrefugier, lägen i terrängen som skyddas från brand och därför brinner mycket sällan. I dessa brandrefugier finns mycket gamla träd. Tapmokbäcken är en långsträckt bäck i stort sett opåverkad från flottningsrensning.

Runt Tapmoktjärnen och längs med Tapmokbäcken finns även öppna myrmarker såväl som sumpskogar. Vid bäckens mynning har bäcken gröpt ur sedimentraviner. Reservatet är artrikt och hyser flera sällsynta arter knutna till naturskogsmiljöer. Bland annat kan man på aspar i reservatet hitta den mycket sällsynta rosettgélelaven.

Vidare påträffas i området arter som aspgélelav, stiftgélelav, lunglav, ringlav, grenlav och trådbrosklav. På sälgar i området kan man hitta den väldoftande dofttickan som sprider en doft av anis i området. I de fuktigare skogsdelarna har fynd gjorts av rödbrun blekspik och brunpudrad nållav. Mängden död ved varierar i området men förekommer ibland rikligt både i form av stående och liggande död ved, varav en del kolad.

På granlågor hittar man arter som rosenticka, rynkskinn, sprickporing, gräddticka, stjärntagging och gränsticka. På död ved av björk och asp växer den vackra koralltagsvampen. Även ostticka har påträffats på asp i reservatet. I delar av reservatet är marken kalkrik och det finns små fickor med kalkbarrskog.

Utmärkande för kalkbarrskogar är en rik flora och sällsynta marksvampar såsom luddfingersvamp, flattoppad klubbsvamp, vaxskivlingar och taggsvampar. I dessa delar växer även den sällsynta orkidén norna. I delar förekommer även sandtallskogar där det växer svampar som goliatmusseron, orange samt svart taggsvamp. I reservatet hittar man även stor artvariation bland insekter.

Exempelvis hittar man gulbandad brunbagge och Agathidium pallidum, trädsvampborre och suturfläckade mycelbaggen i området. Fynd har även gjorts av den mycket sällsynta arten nordvedfluga. Skogarna med sin variation utgör lämpliga habitat för flera hackspettsarter som den tretåiga hackspetten och gråspett. Även lavskrika återfinns i området.

I hela området syns spår av tidigare avverkningar i varierande grad. En stor del är sannolikt uttag efter den senaste branden. Vid Tapmokbäcken finns rester av en gammal tjärdal. I östra delen av reservatet längs med Tapmokbäcken finns igenväxande frodiga raningsmarker, slåttermarker belägna mellan hög och lågvattenlinjen.

Vid dessa marker finns även en raserad lada.

## Om området

Naturreservat i Boden, Jokkmokk, bildat 2013. Areal 291 hektar. Förvaltare: Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Syftet med skyddet är att bevara biologisk mångfald (forskning/referensområde, kärlväxtflora, lavflora, mossflora, skalbaggsfauna, svampflora, övriga evertebrater) och vårda och bevara värdefulla naturmiljöer (geologi, skogsmiljöer).

*Beskrivningen kommer från Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län).*

Boden, Lappland · Fler utflyktsmål i Lappland