Storberget

Reservatet ligger 4 km sydväst om Vidsel, och utgörs av södra sluttningen av Storberget och området västerut, runt sjön Storbergsträsket.

Reservatet ligger 4 km sydväst om Vidsel, och utgörs av södra sluttningen av Storberget och området västerut, runt sjön Storbergsträsket. Berget når ca 395 meter över havet och domineras av brandpräglad tallskog, medan sjön huvudsakligen omges av barrskog som varierar mellan inslag av produktiva lövrika dråg och mer magra och triviala delar. Markvegetationen vid bergets topp består av torr lavristyp medan den i övriga delar är av frodigare blåbärs- och kråkbärsristyp med inslag av örter. Hela reservatet ligger ovan Högsta kustlinjen och har således aldrig varit utsatt för havets vågsvallningar.

Bergets topparti domineras av tallskogsbevuxna impediment med berghällar från vilka man har milsvid utsikt. På de högst belägna delarna växer förhållandevis mycket vindpinad och knotig tallskog. Skogen är urskogsartad och flerskiktad med trädåldrar upp emot 400 år. Det råder stor diameterspridning på träden och död ved förekommer spritt i form av torrakor och lågor.

Längs bergets sluttning växer naturligt föryngrade tallbestånd med betydande inslag av gran och lövträd. Såväl asp, björk och sälg förekommer. Bestånden är tydligt brandpräglade. Den senaste branden härjade på 1870-talet, och spår visar att sluttningen har brunnit minst två gånger de senaste 300 åren.

Beståndsåldern varierar, men uppgår i sydvästra sluttningen till ca 250 år. 300-åriga tallöverståndare förekommer också allmänt. Mängden död ved är måttlig och utgörs vanligen av lågor av tall, torrfuror, högstubbar och hålträd, men det finns även död björk, asp och gran. Det finns spår efter plock- och dimensionsavverkning i sluttningen, men trots detta har skogen bibehållit sin urskogslika karaktär och det finns alltjämt höga naturvärden. Många av träden är till exempel rikligt draperade av hänglavar, såsom tagellavar och garnlav, och högstubbarna hyser mängder av olika knappnålslavar.

Där har också flera hotade arter noterats, däribland gammelgransskål, gränsticka, knottrig blåslav och rosenticka. Nedanför sluttningen i väster, norr om Storbergträskmyran, varierar skogen mellan täta bestånd med viss självgallring och glesare, magrare delar. Skogen är flerskiktad men med en generell avsaknad på äldre träd på grund av tidigare genomhuggning. Det finns några enstaka tallöverståndare kvar och en av dem har åldersbestämts till 180 år.

Västerut står en tät lövdominerad skog som går som en bård närmast sjön. Norrut är skogen mycket varierande, och går från produktiv barrskog med lövrika dråg och inslag av örter, till mager barrskog. Drågen har tydlig naturskogskaraktär med pågående självgallring som genererar död ved. Sälg återfinns i riklig mängd, och denna hyser gott om lunglav samt mer sällsynt doftticka ¿ båda hotade.

Därtill återfinns även asp och mer spritt trädformig rönn. I de magra talldominerade delarna har genomhuggningen haft större påverkan, vilket märks genom en avsaknad av död ved. Området nord-nordost om sjön består av en grandominerad barrblandskog av blåbärstyp. Närmast bäcken är skogen orörd och det finns gott om rötade granlågor i det örtrika markskiktet.

I de fuktigare delarna är skogen lövrik ¿ framförallt björk men även asp och sälg förekommer. I vissa stråk återfinns rikligt med fridlysta Jungfru Marie nycklar. På sluttningen väster om sjön växer en blandskog som trots att den är yngre än bestånden i öster, ändå har stor utvecklingspotential. Området varierar mellan produktiva och magrare delar, och i de förstnämnda växer lövrik grandominerad skog med ett örtdominerat markskikt och stort inslag av asp och sälg.

Beståndet söder om sjön består till största delen av genomhuggen tallskog med en allmän förekomst av yxhuggna stubbar. Sannolikt har skogen där hämtats ut efter den senaste branden. Sjön Storbergsträsket är del av det värdefulla vattensystemet Piteälven, som är en av landets nationalälvar. Utter, flodpärlmussla, stensimpa och vildlax förekommer i systemet, men det är vid beslutstillfället okänt huruvida dessa förekommer inom reservatsområdet.

## Om området

Naturreservat i Älvsbyn, bildat 1997. Areal 160 hektar, varav 122 hektar land. Förvaltare: Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Syftet med skyddet är att bevara biologisk mångfald (men ej preciserat, syfte åberopat) och vårda och bevara värdefulla naturmiljöer (blandskog, intern dynamik, skogsmiljöer).

*Beskrivningen kommer från Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län).*

Älvsbyn, Norrbotten · Fler utflyktsmål i Norrbotten

I närheten

Naturreservat i Norrbotten · Kust och bad i Norrbotten · Sjöar och vatten i Norrbotten