Sällflon
Naturreservatet är 120 hektar stort och utgörs av näringsrik granskog (Picea abies) med inslag av kalkbarrskog sammanhängande med rikkärr i naturreservatets östra delar.
Naturreservatet är 120 hektar stort och utgörs av näringsrik granskog (Picea abies) med inslag av kalkbarrskog sammanhängande med rikkärr i naturreservatets östra delar. Kalkbarrskogen domineras huvudsakligen av gran men det finns även mindre partier med kalktallskog. Granskogen är Flerskiktad och träden är högväxta men inte speciellt grova. Enstaka granar upp mot 60 centimeter i brösthöjdsdiameter förekommer dock.
De äldsta granarna är runt 130 år gamla. Andelen lövträd är låg, men det finns partier med ett större inslag av björk och enstaka äldre lövträd som sälg (Salix caprea) och asp (Populus tremlua) förekommer främst i södra delen av naturreservatet. Mängden död ved i naturreservatet varierar. På sina håll saknas död ved nästan helt och på andra ställen ligger granlågor kors och tvärs vilket bitvis försvårar framkomligheten.
Gamla avverkningsstubbar vittnar om ett ganska stort virkesuttag i mitten av 1900-talet. Fältskiktet i skogen domineras av hög- och lågörter med sporadiska förekomster av kalkindikatorer som blåsippa (Hepatica nobilis), tibast (Daphne mezereum) och finbräken (Cystopteris montana) med flera. Det är dock högörter som ytmässigt dominerar och då främst nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum). Mellan de kalk- och näringsrika bestånden förekommer granbestånd med mattor av blåbärs- (Vaccinium myrtillus) och lingonris (Vaccinium vitis-idaea).
Typiska marksvampar för den kalkrika skogen är grantaggsvamp (Bankera violascens) och svavelriska (Lactarius scrobiculatus) men även mer ovanliga arter som gelétratting (Tremiscus helvelloides), blyspindling (Cortinarius caesiocinctus) och blåfotad fagerspindling (C. barbaricus) förekommer. I naturreservatets östra spets finns ett större sammanhängande, odikat rikkärr med inslag av kalkkärrpartier. Spridda förekomster av bland annat axag (Schoenus ferrugineus), jämtstarr (Carex lepidocarpa ssp. jemtlandica), huvudstarr (Carex capitata) och glansvide (Salix myrsinites) tyder på hög kalkpåverkan. Flera olika orkidéarter bildar på sina håll täta bestånd.
## Om området
Naturreservat i Östersund, bildat 2023. Areal 120 hektar. Förvaltare: Länsstyrelsen i Jämtlands län.
Syftet med skyddet är att bevara biologisk mångfald (fågelfauna, kärlväxtflora, lavflora, skalbaggsfauna, svampflora), tillgodose behov av område för friluftslivet (frånvaro av skogsbruk och exploatering mm), naturlighet (tysthet) och vårda och bevara värdefulla naturmiljöer (barrskog, bete, intern dynamik, skogsmiljöer).
*Beskrivningen kommer från Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Jämtlands län).*
Östersund, Jämtland · Fler utflyktsmål i Jämtland
I närheten
- Stensundet (5.5 km)
- Eliasbodarna (3.3 km)
- Långkälen (3.5 km)
- Strangellsbodarna (4.3 km)
- Rödhällsflon (7.8 km)
- Öjsjömyrarna (9.3 km)
- Lits kyrka och Klöstafallet (14.9 km)
- Spåmansloken (11.3 km)
