Naankitunturi
Reservatsområdet ligger ca 12 km sydost om Vittangi och utgörs av lågfjället Naankitunturi, skogsbergen Paloleuska och Penikkavara med skog-, sjö- och myrmosaik i mellanliggande …
Reservatsområdet ligger ca 12 km sydost om Vittangi och utgörs av lågfjället Naankitunturi, skogsbergen Paloleuska och Penikkavara med skog-, sjö- och myrmosaik i mellanliggande lägre delar. Hela området är tydligt brandpåverkat och kännetecknas av lövrika skogar med en ansenlig mängd tallöverståndare. Mellan höjdlägena är miljön mosaikartad, med en ofta diffus övergång mellan gles skog och öppen våtmark. Delar av Natura-2000 området Torne och Kalix älvsystem, med vattendraget Maunukaisenjoki samt sjöarna Maunukaisenjärvi, Paanisenjärvi samt en mindre tjärn, ingår i reservatet.
Lågfjället Naankitunturis sluttningar täcks nästan uteslutande av lågproduktiv granskog med rikligt inslag av björk. På norr- och västsidan är sluttningarna branta, medan det i öster och söder finns flacka delar mellan de brantare partierna. På den flackare östsidan finns ett tydligt inslag av tall. Trots spår av äldre plockhuggning är skogen i stora delar urskogsartad med gott om gamla träd (200-300 år), samt död ved.
Notering av den krävande vedsvampen gräddticka finns i området. Brandpåverkan har genererat stora mänger lövträd, främst björk men även asp och sälg. Från sälg finns den rödlistade och fridlysta vedsvampen doftticka noterad. Västsidans nedre sluttning är delvis påverkad av plockhuggning och även sentida avverkning där mycket löv lämnats.
Det långsmala berget Paloleuska har en brant, delvis stupande, nordostsida samt två mindre raviner på var sida om toppen. Skogen är talldominerad med inslag av gran och löv och är tydligt brandpräglad med rikligt inslag av spärrgreniga gamla tallar med pansarbark. I söder är skogen urskogsartad medan övriga delar är påverkade av plockhuggning. I stora delar finns gott om död ved samt inslag av riktigt gamla tallar.
Flera av tallnaturskogens karaktärsarter finns noterade, bland annat fläckporing, vitplätt, smalfotad taggsvamp, blå taggsvamp och spår av reliktbock. Toppen av berget Pennikavaara består av berg i dagen och saknar nästan helt växtlighet. På bergets sluttningar växer gran- och tallskogar där björk, asp och sälg förekommer rikligt som en följd av upprepade bränder. Många gamla överståndare av gran och tall har brandljud från senaste brandtillfället och träden har ofta en ansenlig diameter.
Generellt är påverkansgraden av mänsklig&n
## Om området
Naturreservat i Kiruna, bildat 2026. Areal 1 421 hektar, varav 1 381 hektar land. Förvaltare: Länsstyrelsen i Norrbottens län.
Syftet med skyddet är att bevara biologisk mångfald (kärlväxtflora, lavflora, skalbaggsfauna, svampflora), skydda och återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer (barrskog, blandskog, fjällmiljö, liminiska miljöer, sjö, skogsmiljöer, vattendrag, våtmarksmiljöer), skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter (barrskog, blandskog, fjällmiljö, liminiska miljöer, sjö, skogsmiljöer, vattendrag, våtmarksmiljöer) och tillgodose behov av område för friluftslivet (frånvaro av skogsbruk och exploatering mm), landskapsbild; öppna landskap och utsiktsplatser, naturlighet (tysthet).
*Beskrivningen kommer från Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län).*
Kiruna, Lappland · Fler utflyktsmål i Lappland
I närheten
- Matala Kuusivaara (6.6 km)
- Kuusivaara-Penikkajärvi (4.8 km)
- Laurivaara (9.6 km)
- Vittangi kyrka (12.6 km)
- Vinkkakoski (14.1 km)
- Miesvaara (14.8 km)
- Matalavaara (15.7 km)
- Karhu pakura (10.9 km)
