Hällsö
Hällsö är en del av det bohuslänska kulturlandskapet, ett landskap som en gång brukades hårt av människan.
Hällsö är en del av det bohuslänska kulturlandskapet, ett landskap som en gång brukades hårt av människan. Mellan fastlandet och Hällsö finns ett smalt sund som periodvis haft rikt fiske och handel. Detta gav Hällsö perfekta förutsättningar för lotsverksamhet, vilket i sin tur drog folk till ön. Ett småskaligt skärgårdsjordbruk kunde utvecklas.
Den gamla inägomarken, som på Hällsö bestod av den odlingsbara marken, "Åkern", är tydligt avgränsad i terrängen och ligger centralt på ön. Övriga delar av ön nyttjades som betesmark, vissa strandängar kanske även som äng. Resultatet blev ett kalt landskap nästan fritt från träd och buskar. Under 1900-talet började de små skärgårdsjordbruken försvinna.
Därmed fanns inte betesdjuren kvar och höll landskapet öppet. Samtidigt hade inte befolkningen samma behov av att samla ved. Landskapet växte igen med buskar. De biologiska bevarandevärdena är kopplade till det historiska kulturlandskapet med slåtterängar och betesmarker, samt hällmark som nyttjats som utmark.
Arter som förekommer på ängen är låsbräken, kattfot, slåtterfibbla, kustruta, knägräs, blodnäva, brudbröd, getväppling, liten blåklocka, jungfrulin, väddklint, prästkrage, rödkämpar, ängshavre, bockrot, trift, rödklint, knippfryle med mera. Havet har spolat in snäckskal och musslor vilket gett ett kalkinslag i marken som gynnar floran. Hävdgynnade arter förekommer rikligt, kanske framförallt på slåtterängen vid öns midja. Några rariteter på ön är månlåsbräken samt de hotade svamparterna hedröksvamp, stjälkröksvamp och dvärgjordstjärna.
Ett stort antal ytterligare arter av hävdgynnad flora förekommer, som kattfot, slåtterfibbla, jungfrulin, knägräs med mera. I lite mer fuktiga delar finns fynd av hartmanstarr och loppstarr noterade. Hällmarkerna är karakteristiska för Bohuskusten och finns även på Hällsö. Berghällarna består av en mosaik av öppen häll, ljung, små våtmarker, lövdungar och en och annan tall.
Traditionellt har hällmarkerna varit utmark där betesdjuren fått gå. För att få ett mer smakligt bete har man bränt av markerna med jämna mellanrum. Klapperstensfält och torra hedartade betesmarker förekommer främst på nordvästra delen av ön. Om det inte finns betesdjur som håller ned växtligheten, tar buskarna snabbt överhanden här och gör terrängen ogenomtränglig.
Att hålla marken öppen på annat sätt skulle vara ett hopplöst företag i detta småstenlandskap.
## Om området
Naturreservat i Tanum, bildat 2016. Areal 220 hektar, varav 72 hektar land. Förvaltare: Västkuststiftelsen.
Syftet med skyddet är att bevara biologisk mångfald (kärlväxtflora), skydda och återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer (bete, betesmark, odlingslandskap), tillgodose behov av område för friluftslivet (besöksobjekt, landskapsbild; öppna landskap och utsiktsplatser) och vårda och bevara värdefulla naturmiljöer (bete, betesmark, havsmiljöer, odlingslandskap, skärgårdsmiljö, äng).
*Beskrivningen kommer från Naturvårdsregistret (Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län).*
Tanum, Bohuslän · Fler utflyktsmål i Bohuslän
I närheten
- Tjurpanneområdet (3.2 km)
- Trossö-Kalvö-Lindö (3.3 km)
- Sannäs (4.8 km)
- Resö (6.1 km)
- Raftön (3.7 km)
- Kragenäs (6.7 km)
- Klättas betesmarker (4.1 km)
- Grebbestad (7.5 km)
